En tung dag!

Idag så har vi blivit tvugna att låta Kirra få somna in. Hon blev hastigt mycket sämre till följd av sina tumörer och operationen. Hon var pigg imorse, åt sin mat och följde med på promenaden. Jag rastade hundarna på lunchen och då var hon lite loj i början, men sen så kom hon igång. Efter det att vi hade slutat för dagen så skulle vi åka till Rogers föräldrar i Härnösand, väskorna var packade så vi åkte på en gång. När vi hade åkt en bit så började Kirra att pipa så konstigt, så vi stannade för att hon skulle få kissa. Hon brukar alltid hoppa raskt ut ur bilen, men inte denna gång, vi fick locka ut henne och när hon väl kom ut så ville hon inte gå. Hon var alldeles sned i kroppen och kunde liksom inte vrida nacken åt höger. Hon tog brara ett par steg ifrån bilen och blev sedan ståendes och sedan ville hon bara in i bilen igen. Vi insåg att detta inte var bra. Eftersom vi var en bit ifrån Umeå så tog vi kontakt med Kirras uppfödare, Lisa, i Örnsköldsvik.  Hon gav oss telefonnummret till Djursjukhuset i Örsnsköldsvik, så vi ringde dit och fick en tid för Kirra att somna in. Lisa mötte upp oss vid veterinären och Kirra var så trött att hon inte ens orkade att lyfta huvudet. När vi sedan kom in till veterinären gick allt stilla till. Kirra var väldigt trött, det var knappt att hon orkade öppna ögonen när veterinären kom in.

Sov gott lilla Knorpan! Vi saknar Dig!
Husse och matte!
Kirra i solen

Regnbågsbron
Det finns en bro som förenar Himmel och Jord.
Den kallas för Regnbågsbron,
tack vare dess många färger.

Vid denna sida av Regnbågsbron, finns ett land med ängar,
kullar och dalgångar med frodigt grönt gräs.

När ett älskat djur dör, kommer djuret till denna plats.
Det finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen.
De som har blivit skadade görs hela igen.
De leker hela dagen med varandra.

Men, det är en sak som saknas.
De är inte tillsammans med den speciella
personen som älskade dem på jorden.
Så, varje dag springer de och leker,
tills den dagen kommer när någon
plötsligt slutar leka och tittar upp.
Nosen rycker till, öronen reses, ögonen stirrar,
och denna rusar så plötsligt från gruppen.

Du har blivit upptäckt.
Och när du och din speciella vän möts,
kramar ni om varandra lyckliga att återförenas,
för att aldrig mer skiljas åt.
Ditt ansikte kysses igen och igen och igen;
din hand smeker åter det älskade huvudet,
och du tittar åter igen in i ögonen på ditt tillitsfulla djur,
som så länge varit borta från ditt liv men
aldrig frånvarande i ditt hjärta.

Sedan går ni tillsammans över Regnbågsbron,
för att aldrig mer skiljas åt.
//Paul C. Dahm


Kommentarer
Postat av: Malin och Stefan

Hej! Vi tänker på er! Det är så svårt när man är tvungen att låta sin hund somna in. "Var inte ledsen för att jag inte finns mer utan gläds åt att jag har levat"! Kram Malin och Stefan Gruffa Kaxa Oska Dundra och Mojjan

2006-04-29 @ 17:44:32
Postat av: Julia , Ante & Viska

Hej!
Lider med er, vet själv hur hemskt det är när en del av ens liv får somna in och försvinna, men de finns alltid kvar inom en. Vi tänker på er!
Kram!

2006-04-29 @ 21:07:50
URL: http://hem.bredband.net/taifun
Postat av: Sofi

Det var tråkigt att Kirra inte finns kvar.
Men släcks ett så tänds ett nytt.
Tänker på Nellies mage...
Men som Malin och Stefan skrev :"Var inte ledsen för att jag inte finns mer utan gläds åt att jag har levat"!
Bra skrivet...
KRAM!

2006-05-06 @ 19:43:10
URL: http://blogg.aftonbladet.se/601/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0